Kölnforskare upptäcker ny förfallsväg för teknetium-98

Kölnforskare upptäcker ny förfallsväg för teknetium-98

Ett spännande kapitel i kärnfysikens värld har skrivits. Forskare vid universitetet i Köln har visat elektroninfångningsförfallet av teknetium-98. Denna isotop av det kemiska elementet teknetium (Tc) är extremt sällsynt, vilket gjorde detektion till en verklig utmaning. Universitetet i Köln rapporterar om ett noggrant genomfört experiment som nu ger nya insikter om detta förfall.

Elektroninfångningsförfall är en process där kärnan fångar en elektron och omvandlar en proton till en neutron. Detta gör att elementet ändras. Teoretiska överväganden om detta förfall av technetium-98 går tillbaka till 1990-talet, men teamet kunde äntligen presentera konkreta resultat. Studien publicerades i tidskriften "Physical Review" under titeln "Electron-capture decay of 98Tc".

Utmaningen med bevis

Teknetium-98 förekommer bara i extremt små mängder – en idé som upprepade gånger ställt forskare inför stora utmaningar. För att upptäcka sönderfallet använde de cirka tre gram teknetium-99, som innehöll spår av teknetium-98. Med hjälp av en extremt exakt mätmetod registrerade de cirka 40 000 elektroninfångningssönderfall under 17 dagar.

Tack vare en specialanpassad blysköld undertrycktes strålningsbakgrunden av teknetium-99, vilket ledde till de imponerande resultaten. Resultaten visar att teknetium-98 sönderfaller övervägande till rutenium-98 och i cirka 0,3 procent av fallen till molybden-98.

En titt på technetium

Teknetium är ett artificiellt framställt metalliskt grundämne med atomnummer 43 och tillhör gruppen övergångsmetaller i det periodiska systemet. Den upptäcktes första gången 1937 av Carlo Perrier och Emilio Segrè och är känd för sina radioaktiva egenskaper. De mest framträdande isotoperna är teknetium-99, som används inom nuklearmedicin för diagnostiska tester, och det långlivade teknetium-97, som har en halveringstid på 4,21 miljoner år. Intressant nog är teknetium extremt sällsynt i naturen och förekommer främst som en klyvningsprodukt i kärnreaktorer.

Hur ut Wikipedia Som framgår finns inte teknetium i nämnvärda mängder i jordskorpan, men kan detekteras i extremt låga koncentrationer som en produkt av den spontana klyvningen av uran och torium. Den har också upptäckts i röda jättestjärnor, vilket ger extra vikt åt dess betydelse i astrofysisk forskning.

Också Britannica belyser att teknetium förekommer i olika kemiska föreningar och verkar i många oxidationstillstånd. Från +7 till +6 till +4 har elementet många aspekter som gör det till ett spännande forskningsämne.

De nya rönen om sönderfallet av teknetium-98 utökar inte bara förståelsen av sönderfallsprocesserna, utan ger också en frisk fläkt till nuklidkartan, där den nya symbolen för den bekräftade sönderfallsvägen skrivs in. Framtida forskning bör undersöka liknande sönderfallsprocesser i närliggande nuklider och kanske avslöja ytterligare hemligheter för detta fascinerande element.